Sjukstuga

Meija blev sjuk tidigare förra veckan med hosta och feber. I torsdags började jag känna av förkylning och i helgen har vi legat däckade båda två. Så typiskt, planen har varit att åka upp så fort lilla bebisen tittat ut och så blev vi sjuka.

Jag tror faktiskt aldrig att jag varit såhär förkyld, jag är totalt genomtäppt i näsan, jag måste skölja med saltlösning innan jag ens kan använda nässpray, det är verkligen totalt stopp. Örat som ännu inte är friskt från öroninflammationen mår inte bättre av det här, jag är helt lomhörd. Meijas hosta har också kommit som ett brev på posten och jag har inte hittat någon hostmedicin som funkar när man är gravid. Allt ska rådgöras med läkare och eftersom det inte finns garantier för att det är ofarligt för fostret så försöker jag nöja mig med honungste. Nämnde jag att jag inte har något lukt- eller smaksinne?

Både jag och Meija missade John och Vibekes bröllop och deras dotters Agnes dop. Känns jättetråkigt, jag har fått se bilder på det vackra brudparet iallafall :)

Vi fick en tid senare på kvällen på jourcentralen åt Meija. Hon hostar så dant på nätterna och för att vi alla ska kunna sova behövs hostmedicin som fungerat, har inte hittat något receptfritt som fungerar. Vi fick ta en sen tid när Hampus kommit hem, eftersom jag inget hör ville jag inte åka själv :) Innan vi åkte till doktorn säger Meija "Meija doktorn aj aj tungan?" För några månader sen var vi där med Meijas blåsor på tungan. Sen sa hon "Meija doktorn mamma aj aj örat?" För 3 veckor sen var vi där med min öroninflammation. Hon har minne den där ungen ;) hon var så duktig hos doktorn!

För att få lite positiv anda på detta tråkiga inlägg så ska jag berätta att Meija varit blöjfri 3 nätter i rad nu och helt utan blöja på dagarna såvida vi inte ska åka någonstans. Hon är jätteduktig och har fixat det jättebra, stora tjejen!

Det börjar märkas på hundarna att man inte har ork i kroppen. Svante är orolig på nätterna och tuggar på allt möjligt, senast Meijas napp.. Men idag har jag faktiskt stundvis kunnat andas genom en näsborre samt att jag fick tillbaka hörseln i sisådär 1 minut så än finns det hopp om livet ;)!

Nu har jag nog gnällt klart för idag, dags för farmen :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0