Den 3/8 beräknas Meija bli storasyster :)

Nyårsafton firades hemma hos Micke och Anna i Bjärka Säby. En trevlig kväll och Meija var på jättebra humör hela kvällen. Anna och Meija fann varandra och lekte en hel del på kvällen :) Vid 12-slaget stod Meija och jag inne och tittade på fyrverkerierna. Grabbarna sköt salut med bössorna utanför. Klockan var 1 när vi åkte hem och Meija var fortfarande vaken och ville inte sova. Vi hann knappt starta bilen så sov skrutt :). Tack Micke, Anna och alla andra inblandade för en trevlig kväll!

Inatt vaknade vi vid 2 av att Nikki stod och skällde. Vid 4 hade jag fortfarande inte somnat och då började Troja skälla och ville ut och kissa.  Meija vaknade lagom när jag släppt ut Troja och både jag och Meija vart rätt pigga, vi hade jättemysigt. Satt i sängen och åt skorpor och skrattade åt absolut ingenting. Hampus var inte lika road av oss, men mysigt tycker jag  :).

Idag har Hampus varit hemma och vi bestämde att vi skulle åka till skogen och grilla lite korv. Vi mötte upp Mats och Katarina som följde med oss till skogen tillsammans med alla hundar. Kort sagt en mysig dag, kvalitetstid med familjen, det gillar jag :)

Vi fick precis besök av Tobbe, Emma och söta Theo, trevigt! Meija var snäll och delade med sig av sina leksaker, inte alls som hon var för ett par månader sedan då allt var "De miiim" (=den är min).

Ikväll ska vi äta plankstek och Hampus har bestämt sig för att göra egen beasås, ska bli spännande och se om vi lyckas :)

Nikki har en väst med sändare på sig ifall hon skulle få för sig att sticka iväg, Hampus har en handdator som visar precis var Nikki är någonstans.

 

Varm oboy är gott :)

 

 

I barnens fantasi blir trästocken en häst :)

 

Mysbild med "Ojja"

Full fart!

På äventyr med Farmor Katarina och Farfar

Hampus och jag har precis tittat på den 10:e Falkfilmen.  Den handlar om att Falks styvdotter blir kidnappad. Jag ångrar att jag såg filmen, jag mår så illa av att se när det händer något med någons barn oavsett om det gäller sjukdomar eller något brottsligt, film eller verklighet, spelar ingen roll. Jag relaterar allt till mig själv och min familj.  Jag har fortfarande en timme efter att filmen slutat gråten i halsen och släpper jag minsta spärr kommer tårarna att rinna. 

En sådan film gör mig påmind om att hon en dag kommer bli tonåring som ska leva livet i det som samhället då kommer att erbjuda. Idag har vi ett samhälle där våldtäkt och misshandel faktiskt inte är speciellt ovanligt och att man av en jäkla slump kan bli en av dom som drabbas. För att man är på fel plats vid fel tillfälle.

Nu ska jag försöka släppa alla tankar kring detta, det är trots allt ett bra tag kvar. Just nu är ju skruttan bara 2 år och det största bekymret vi hade idag var att vi inte hann till pottan innan kisset kom. Små barn, små bekymmer. Stora barn… ja, de bekymren tar vi då!