Meija har varit sjuk, allt började med maginfluensa och sen feber, diarré och till slut vätskebrist.. Vi fick försöka ge henne vätska var 10:e minut dygnet runt, men hon orkade knappt dricka och drack hon för mycket kräktes hon för att det blev för mycket för magen, all vätska vi då lyckats få i henne sista tiden kom upp vilket  gjorde att man kände sig ganska uppgiven.. Tvingade vi i henne vätska genom en spruta i munnen kräktes hon för det.. Hon ratade dessutom allt förutom mjölk varken sagt eller festis gick inte heller glass, men mjölk är inget bra att dricka när man kräks och det var precis vad hon gjorde efter att hon druckit mjölken, kräktes.. Vi hällde till slut i vätskeersättning i ett mjölkpaket med sugrör i och det funkade bra, såpass bra att hon drack en liten klunk innan hon somnade igen.. Som pricken över i hade hon också fått halsfluss vilket gjorde att hon hade ont i halsen så fort hon svalde..

3:e gången vi kom hem från barnakuten vaknade Meija upp ur sin sömn och betedde sig så himla märkligt, hon betedde sig precis som ett barn med hjärnskada, hon hade tappat talet och höll händerna som en person med cp-skada. Troligtvis gick hon i sömnen men då efter allt vi varit med om åkte vi in, både jag och Hampus vart skärrade efter händelsen. Vi hade försökt i 3 dygn att få i henne vätska hemma och vid det här laget hade hon inte kissat på 17 timmar, hon orkade inte vara vaken något alls, inte svara på tilltal och febern var fortfarande över 39 grader och hade så varit i 4 dagar trots Alvedon var 6:e timme och Ipren var 8:e. På barnakuten fick vi vänta i 5 timmar på att läkaren skulle titta på Meija och klockan 5 på morgonen sattes äntligen sonden. Nu kunde vi lugnt sova några timmar.

Meija fick i sig 2 liter vätska på en gång genom sonden och på torsdagen var hon piggare, hon satt upp i sängen och tittade på TV men först på fredagen var hon uppe och gick själv. Äntligen kunde vi åka hem och på lördagen alltså nästan en vecka utan fast föda fick hon äntligen i sig något att äta, lycka minst sagt! Jag vet inte hur många gånger Hampus har fått åka till affären och köpa något vi tror att hon skulle kunna äta eller dricka, rå korv var det första hon tog emot :)

Meija har varit så himla duktig med alla undersökningar, blodprov och allt hon fick gå igenom de här dagarna.

Vid tillfällen som dessa är det skönt med nära och kära som alltid ställer upp, tack snälla ni.