Lyckans minut

Fick ett brev på posten häromdagen av en föredetta jobbarkompis en dikt skriven av Erik Lindorm. Sånna gester gör mig helt varm i kroppen, så fint gjort.


Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på min arm 
och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnista och jorden är varm

och himmelen utan en prick ?

 

Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag vad bär jag för namn ?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn ?

 

Jag lever, jag lever. På jorden jag står.

Var har jag varit förut ?

Jag väntade visst miljoner år

på denna enda minut.

Tack snälla "farbror" Leif för det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0