Meija har blivit stor på så kort tid, hon är helt blöjfri och är superduktig på att ta av och sätta på sig kläder, jag hoppas det håller i sig när lillebror kommer, för helt ovanligt med bakslag när syskonen kommer är det ju inte :)

 

I helgen kom farmor förbi med påskharens påskpresent till Meija, fina kläder fick hon :) 

 

Förra veckan ramlade jag på väg till jobbet och skrapade upp händer och knän, min barnmorska tyckte jag skulle ringa till förlossningen för att kolla så allt var okej med bebis eftersom jag landade raklång och därmed också på magen... Tur att ingen såg mig.. ;) På förlossningen lyssnade de på hjärtljuden och tog blodtrycket på mig, det var ingen fara med lillkillen, ändå skönt att ha kollat upp det. 

 

Förra veckan hade jag och Meija en dust. Jag har bestämt mig för att inte längre bära på henne då jag får ont i ryggen emellanåt, ett beslut som inte var uppskattat av lilltjejen. Det hela slutade med att jag satt på mattan i hallen och ville att Meija skulle komma till mig för att jag skulle hjälpa henne att ta av ytterkläderna, Meija stod 2 meter ifrån och ville att jag skulle bära henne resterande 2 meter till mig. Och där satt jag på mattan, tyst och väntande och Meija jättearg och illvrålande fullt påklädd med mössa, jacka och skor. Efter cirka en timme gav hon sig och gick de de sista stegen fram till mig och vi hjälptes åt att ta av ytterkläderna... Gissa om hon var svettig.. Efter den dusten förstår Meija att jag inte kan bära på henne längre men att hon mer än gärna får sitta och gosa i knät. Det är så svårt att veta om man gör rätt i uppfostran men jag kände att jag inte kunde ge mig där. Hon kan fortfarande fråga om jag kan bära henne men när jag säger att jag inte kan det för att jag får ont i ryggen gillar hon läget och vill att jag ska hålla handen istället, vilket jag mer än gärna gör :)

 

I helgen kommer Nova med familj till Linköping och vi längtar förstås efter den lilla guldklimpen <3

 

 

 

Liten Meija <3