Hampus och jag har precis tittat på den 10:e Falkfilmen.  Den handlar om att Falks styvdotter blir kidnappad. Jag ångrar att jag såg filmen, jag mår så illa av att se när det händer något med någons barn oavsett om det gäller sjukdomar eller något brottsligt, film eller verklighet, spelar ingen roll. Jag relaterar allt till mig själv och min familj.  Jag har fortfarande en timme efter att filmen slutat gråten i halsen och släpper jag minsta spärr kommer tårarna att rinna. 

En sådan film gör mig påmind om att hon en dag kommer bli tonåring som ska leva livet i det som samhället då kommer att erbjuda. Idag har vi ett samhälle där våldtäkt och misshandel faktiskt inte är speciellt ovanligt och att man av en jäkla slump kan bli en av dom som drabbas. För att man är på fel plats vid fel tillfälle.

Nu ska jag försöka släppa alla tankar kring detta, det är trots allt ett bra tag kvar. Just nu är ju skruttan bara 2 år och det största bekymret vi hade idag var att vi inte hann till pottan innan kisset kom. Små barn, små bekymmer. Stora barn… ja, de bekymren tar vi då!