Meija är förkyld och det gör så ont i mig när hon hostar på nätterna och blir ledsen som följd, jag tycker så synd om henne.

Idag är det två veckor sen vårat lilla hjärta valde att titta ut, jag kan fortfarande bara sitta och titta på henne och jag kan omöjligt beskriva den kärlek jag känner för henne. Stunder när jag luktar, pussar och myser med henne står tiden still och jag ryms av så himla mycket kärlek, det spelar ingen roll om klockan är 4 på natten och hon vägrar sova utan ligger med helt klara ögon, jag bara njuter.

I onsdags kom Amelie på besök och jag fick verkligen testa på livet som mamma för vad sägs om att baka skorpor, laga mat och ta hand om en skrikande Meija? Jag välkomnar mitt nya liv =D

Jag har äntligen börjat kunna gå ordentligt och värken har börjat ge med sig! Hur skönt som helst! 

I helgen har Meija träffat Moster Maria för första gången, något jag har längtat till och inte minst moster själv :) Vi skålade i  Gula Änkan

För övrigt måste jag säga att vi måste ha världens bästa vänner! De kommer förbi med mat, skjutsar, är hundvakt och ställer alltid upp! Ni vet vilka ni är och jag är så himla tacksam över att ni finns!